Äntligen färdig!
Yes! Dagen har kommit då min F-16C Solo Turk efter många omständigheter nu blivit klar! Ett långt och utdraget bygge som flera gånger riskerat bli en "surdeg" som kunde blivit liggandes på hyllan. Mitt mantra är dock att alltid färdigställa en byggsats, i vilket läge som helst. Det gäller inte minst detta bygge, som varit en stor prövning, men samtidigt väldigt givande, läs mer om detta i sammanfattningen. Jag tänkte att jag ska skriva en återblick av bygget och mina åsikter, både om byggsatsen och själva byggförloppet. Naturligtvis kan ni även se bildgalleriet på slutresultatet.
Hur var byggsatsen?
Byggsatsen är från Italeri, men är en omboxad Kinetic F-16C. Ni som följt byggbloggen från början, vet vilka utmaningar jag stött på. Bygget startade helt okej och det gick ganska snabbt att få ihop huvuddelen av flygplanet. Passformen var för det mesta bra, med undantag för de hemska klaffarna fram på vingarna, samt hjulluckorna på undersidan. Det blev mycket slipande och spacklande av dessa delar, som tog mycket tid och tålamod, men som blev bra till slut. Just klaffarna fram var helt sneda och stora glapp fanns. Här gav tålamodet resultat, dessa insatser betalade sig verkligen i slutändan, med klaffar som ser ut som att de var gjutna från början på vingarna.
Även hjulluckorna var hemska, de hade sannolikt fungerat bra i öppet läge, men stängda så passade de inte alls. Jag ser dock dessa utmaningar som möjligheter för mig att träna byggteknik och att hitta nya lösningar och arbetssätt, så i slutändan ändå givande. Det var i detta skede som jag insåg att det inte finns någon återvändo, efter allt detta jobb så skulle byggsatsen bli klar!
Målningen, hur var det?
Efter allt limmande, slipande och spacklande så fortsatte bygget med målningen. Jag gillar verkligen det skede när man får lägga på det första lagret med grundfärg. Det känns som att man då kommit över en tröskel, alla testmålningar, kontroller av skarvar, spackelfogar med mera täcks över och man får en helhetssyn av modellen som gör att det blir en liten nystart. Efter grundmålning ser man även om områden behöver förbättras, kanske slipas eller spacklas, man fixar till eventuella defekter på ytorna osv. Sen är modellen redo för det försa lagret färg.
Målningen av Solo Turk är inte speciellt svår, men det unika i sammanhanget är att dekalerna som utgör huvuddelen av motivet ska vara blanka och resten av planet ska vara matt-lackat. Detta gäller dock inte för undersidan, där den svarta färgen ska vara högblank. Så mina första tankar handlade om hur jag skulle gå tillväga. Skulle jag måla planet i matt färg och hoppas att dekalerna inte silvrar, eller skulle jag efter målning lacka med högblank lack för att försäkra mig om att ingen silvring av dekalerna skulle uppstå. Problemet kommer till de områden som ska vara växelvis blanka och matta, hur skulle jag få till det? Jag ville absolut inte ha silvrande dekaler, så valet föll på att efter målning klarlacka hela planet med högblank lack. Dock målade jag undersidan med blank svart färg från början, då kunde jag skippa mycket av klarlackningen innan dekalerna skulle appliceras.
Om vi börjar med ovansidan, så började jag med att noga studera målningssintruktionerna som är anpassade till dekalerna. Det fråmre partiet runt cockpit skulle ha en mjuk gradering från mörkt bakom cockpit till ljus ton vid nospartiet. Det är i stort sett ett intervall mellan Vallejo Dark Seagreen och Vallejo Medium Grey, d vs de vanliga F-16 färgerna i gråton, efter ett par rundor så hittade jag rätt kombination. Vingarna skulle vara målade med svart nyans som ljusats upp med ett par droppar vitt. Här stötte jag på patrull. Jag hade först bestämt mig för att använda mig av Tamiya NATO Black, men tyckte att denna hade en viss grön underton som såg konstig ut. Vallejo Black Grey var nästa val, men i slutändan valde jag att blanda till en egen mix. Jag ville ha en viss kontrast i nyans mellan färg och de helsvarta dekalerna. Hur något så lätt kan bli så fel! Jag lyckades ljusa upp den svarta till något som mer liknar Vallejo Dark Seagreen, fast ljusare. Jag vet ärligt talat inte hur det blev så, men jag antar att jag blev "färgblind" och ljusade upp färgen för mycket. Det är också svårt att i förväg se hur kontrasten skulle bli, men här skulle jag förstås ha testmålat och testat runt. Men så är det, så här i efterhand är jag förvånad över hur snett det kunde bli, men jag tog i alla fall igen lite av det genom att måla vänster vinge med NATO Black som sista moment innan bygget blev klart.
Den högblanka svarta undersidan målade jag med Gunze Sangyo H2 Gloss Black som jag förtunnade med Mr. Hobby Levelling Thinner. Visst, det luktar illa vid målning, men resultatet blir väldigt fint, men en riktig lyster i färgen, som kan läggas på blött så det nästan rinner, helt utan problem. Torktiden är dock viktig eftersom högblank färg, förtunnad med cellulosaförtunning kan ta över en vecka innan färgen torkat helt. Även efter en vecka så fick jag ett par små fingeravtryck vid hanteringen av modellen, något jag putsade bort med 12000-korns Micromesh polerduk.
Refrängen: Dekalerna!
Efter målning så var det då dags för de underbara dekalerna. Detta var ett skede som tog emot ordentligt och var ett skede då bygget avstannade för en tid. Dekalerna är så enormt respektingivande så jag fick verkligen fatta mod för att ta steget över tröskeln och komma igång med appliceringen.
I detta skede så studerade jag instruktionerna väldigt noggrannt och planerade varje steg i detalj. Dekalerna är som ett pussel som ska sättas ihop till ett motiv. Några dekaler var små, vissa var stora och jag ställde mig något tveksam till hur de större egentligen skulle kunna läggas på utan att skrynklas ihop i en stor hög. Den största utmaningen var runt luftintaget på undersidan, där en enda stor dekal skulle vikas runt alltihop, det kan inte sluta väl...jag valde här att skära upp dekalen i mindre bitar, men även det blev en utmaning.
I byggbloggen ser ni hur jag gick tillväga med dekalerna och vilka hinder och utmaningar som uppstod, så jag upprepar inte allt här. Det jag kan säga är att arbetet med dekalerna kunde slutat i katastrof under fler tillfällen, med dekaler som skrynklades ihop och vek ihop sig och ställde till en massa problem. Till slut hittade jag ett bra arbetssätt, men dekalerna krävde enormt med tålamod och precision. Vissa områden blev bättre än andra och trots en del motgångar så gjorde jag mitt absolut yttersta för att få det så bra som möjligt. Även här var det svårt att förutse slutresultatet, hur dekalerna skulle fungera och om de passade ihop som de skulle. Svaret fick jag inte förrän den sista dekalen var på plats.
Generellt kan sägas att dekalerna var av mycket hög kvalitet och de var supertunna. Detta visade sig vara helt uppenbart när jag skulle maskera några ytor vid mattlackning, även efter tre lager med klarlack ovanpå som skydd, så lyckades maskeringen lyfta och riva sönder några dekaler. I det skedet var det bara att köra, jag tog en svart märkpenna och måla tillbaks de skadade ytorna, ingen återvändo nu! Vissa av dekalerna passade inte helt perfekt, bland annat de svarta ränderna runt cockpit som var något för korta, här fick jag förbättra med märkpenna. Även vinklarna blev lite sneda och när sen resterande dekaler skulle matchas ihop så blev det överlappning i vissa fall. Det är det där pusslet igen...
Så här efteråt så är jag tacksam och glad att det gick så pass bra som det gjorde med dekalerna. Kanske gör jag en modell till i framtiden och då kan jag undvika många av fallgroparna som jag stötte på.
Avrundning och sammanfattning
Ja, jag sitter här, torsdagen den 23 Juli 2015, med det färdiga bygget. Det har varit ett långt bygge med långa uppehåll. Det påbörjades tidigt i December 2014, så åtta långa månader har passerat. Men nu är äntligen klar och modellen kommer få sin utställningsplats i ett vitrinskåp.
Att det här bygget ens startades, var tack vare en trogen besökare på min hemsida, vid namn Arkin Yavas. Han tipsade mig om den fräcka Solo Turk och vi var eniga om att den hade varit häftig att bygga. Arkin erbjöd generöst en donation i form av dekaler och målningsmasker till bygget och ett kort tag därefter kom ett paket på posten, resten är historia som man säger. Jag tillägnar detta bygge till dig Arkin, din donation var en stor drivkraft att färdigställa bygget och göra mitt bästa för att få det så bra som möjligt. This one's for you my friend!
Detta bygge var nog den största utmaning jag mött hittils, till och med ett Viggen splinter-kamo bleknar i jämförelse. Det har varit tufft och utmanade, med några rejäla bakslag, men även oerhört kul och givande! Nu har jag samlat på mig en massa erfarenheter i allt från byggteknik, till målning och inte minst i dekal-teknik! Väldigt värdefullt.
De sista stegen i bygget ser ni nedan, med beskrivningar av varje bild, detta var slutskedet precis innan bygget var klart. Längst ner ser ni bilder på slutresultatet.
Jag tackar er som följt detta bygge, trots det långa tidsintervallet och hoppas ni gillar det ni ser. Tills nästa gång, ha det bra och limma lugnt!
Sista stegen - Bildgalleri
Slutresultat - Bildgalleri
